Bebisfabriken ska stängas och tankarna snurrar. Jag tror att jag efteråt kommer känna -åh va skönt, men just nu känns de mest vemodigt.. Jag kommer aldrig mer få känna ett barns rörelser, den euforiska känslan när barnmorskan lägger bebisen på magen. Som tur är har jag dock ju fått uppleva de 2ggr. Jag har njutit av varje sekund, varje litet leende, kramarna och pussarna och som tur är så försvinner ju inte mina älskade juveler bara för att dom inte kan få fler syskon. De här har varit min plan hela livet och de känns ändå som om livet börjar nu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar