När benen inte längre bär, tårarna vill inte sluta rinna
Det är då vännen kliver in i rummet
Lyfter, kramar, fixar och trixar
Vips så har alla kläder på sig och man befinner sig i lekparken men en kopp kaffe i handen och en massa glada barn som springer omkring..
Njuta!!!!
Om inte ens blommorna ger upp hoppet utan kämpar på i november.... då hoppas jag att jag också kan göra det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar